Dalmatiner VS Newfoundland

Klev upp 7 och åkte till stallet för att kasta ut hästarna och när jag kom hem gick jag direkt ut på en promenad. Som jag lovade Karro igår var de att gå Ridstigen idag, och de gjorde vi. Hade inte gått speciellt länge förrän jag hamnde bakom en gubbe med en Dalmatinerhund. Jag befann mig då nedanför första backen på gamla ridstigen, den som ligger intill IP... och gubben var halvvägs uppför backen. När den här hunden fick syn på Cynkro var de som att omvandla den till ett monster. Raggen som den hunden reste var inte av denna värld......... och nerför backen kommer hunden med sin korta knubbiga koppelhållare på släptåg som upprepade hundens namn gång på gång på gång på gång med en lugn och mesig ton (idiot). Vid de här laget hade jag redan förstått vad som var påväg att hända, eftersom hunden sket fullständigt i vad gubben mumlade i, så jag ställde Cynkro bakom min rygg.

Fyyfaaan vad glad jag är att jag har den hund jag har. Han stod bakom min rygg och vände sig utefter hur jag roterade runt den andra hunden med dess släptåg. (tror att cynkro förstod liksom jag att den här hunden var ordentligt ilsken) Jag röt högt, men ta bort hunden!!!! Men då gubbfan inte hade kraft till att dra åt sig hunden släppte jag Cynkros koppel och sög tag i fanskapet. Han hade då lyckats bita Cynkro en gång bak i låret, och när min hund gnäller, då tar de! Tog tag i halsbanden på dalmatinern vid örat och då morrade han åt mig, fortfarande med rest ragg. Jag blev så ursinnig både på hunden och gubben att jag trodde jag skulle spricka. Cynkro stod någon meter bort då alldeles stilla och bara tittade på mig.... Älskade hund.
Jag slet av gubben kopplet och knöt de runt första bästa träd och ropade sen åt mig Cynkro som tog en säker väg förbi dalmatinern...
Jag hade sånt adrenalin av ilska så jag darrade på rösten. Sa med halvhög röst: Folk som inte klarar av att hålla sina hundar ska fan inte vara ute och gå med dom, du lossar inte på de där kopplet förrän jag är utom synhåll!!!!!!!!!!!!!