När olyckan är framme...

Här om dagen när jag och Fia var ute och red i skogen lämnade Gurra Cynkro ute i koppel då han for på jobbet. Tyvärr var linan fastsatt på fel sida om bron....
När jag kom cyklande hörde jag hur han skrek inne på gården, Paniken steg i kroppen. Hoppade av Cykeln för att hjälpa han. Det var ingen liten intrassling hade lyckats få till. Han hade alltså virat kopplet runt både lyktstolpen och sina egna bakben, så varje gång han rörde sig drog de i benen på honom. Kopplet var så spänt att han hade problem att andas... Det tog en liten stund för mig att få lös honom då han skrek så fort jag drog lite i snöret för att kunna häkta lös han från halskedjan. När jag efter inte allt för många sekunder (kändes som en evighet) fått lös honom hostade han 3ggr direkt pga strypeffekten som blev runt halsen. Sen slukade han 2 vattenskålar rätt upp och ner. Sen låg han i mitt knä på gräsmattan i säkert 30min alldeles förstörd... Gud vet hur länge han legat så där?!!!?? Tårarna sprutade efteråt då jag förstod vad som hade kunnat hända...hade inte jag kommit hem i den stund jag kom hade förmodligen vår älskade Nalle Björn avlidit av strypning. Kära nån... kopplet hamnade på rätt sida av bron Omgående!