Eftersom gårdagens planering gick i stöpet kände jag mig nästan tvungen att släpa upp mig själv i dressyrsadeln idag. Och de gjorde jag, trots att kroppen egentligen säger ifrån. Tanken var att mest bara skritta då jag ogärna vill kräka ner min fina böna.
Med sporrar På vart de fart på donnan... framåtbjudningen var det inte alls nåt fel på. Men ARG, arg nå vansinnigt var hon. Hon fick in några rejäla "stegrings-sparkar" när jag petade till henne för mycket med sporren, DOCK bara när vi skrittade (och FAN, en nagel gick av!!!). Ville jag ha henne i ett snabbare tempo tuffade hon på med en framåtbjudning som liknade en 10poängare. Tyvärr orkade inte matte så länge... men jag ser fram emot nästa pass- sporrarna och jag (nyvunnen Kärlek)
Sååå vad är sensmoralen på detta? Det är OK att vara Arg så länge man tänker framåt?
Några bilder från dagens ridning, tyvärr fick jag inte välja bilder själv (inte mina favoriter alltså)
Men så blir man inte bortskämd heller....



Svansen! Den lär inte gå mindre med ett par sporrar på va? ;-) Ser dock mycket bra ut, jag vill nu ha samma uppvisning inne i ridhuset. Säg dag och tid så kommer jag och Bella dit och sprätter lite grus på er panelhönor! :-)
SvaraRaderafan vad läcker hon är! :)
SvaraRaderaFina ni är!!!
SvaraRadera