Jag känner mig på nåt sätt hedrad över att jag var den första Karro ringde till... och de fanns Ingen tvekan om att inte åka upp och hjälpa till. Den jobbigaste stunden var nog när vi skulle lyfta henne... det är en så annorlunda känsla att ta i något som inte lever. När jag omfamnade fölet, de finaste jag sett i fölväg brast de fullständigt. Jag skrek och grät på samma gång... känslorna blev så överväldigande och stark.
Det gör så ont att Hästvärlden gick miste om denna helt perfekta avkomma.
Jag tror, hoppas, vet att Britta en dag står med sitt föl vid sin sida. Med Britta som mor kommer de bli ett lika underbart vackert föl även nästa gång.
Britta Våren -10
Britta Sommaren -10
Så är det andra gången i dag som jag sitter bland folk med tårarna forsandes nerför kinderna över det tragisk som hänt!!!!
SvaraRaderaHåller med i allt du skriver.. Vilken himla tur att du var ledig och kunde finnas där för Karro i denna svåra stund!!! <3
Att ha en vän som du Marinette, som ställer upp som du gör i vått och torrt. Det är värt mer än någon någonsin kan förstå. Jag förstår egentligen inte varför du så villkorslöst ställer upp på mig och hjälper mig som du ALLTID gör. Jag älskar dig mycket mycket mycket! Och jag är så tacksam att du är min vän och finns där för mig.
SvaraRaderaAtt du fanns här den dagen betyder väldigt mycket, jag hade inte klarat av det utan dig. Och att få dela denna händelse med dig känns bra. Vi gjorde det bra, vi gjorde vad vi kunde och det är ett fint minne jag kommer att bära med mig.
Solen sken, vi grät, vi drack kaffe, vi pratade, vi grät. Tack för att du ställde upp som du gjorde, många människor skulle aldrig gjort hälften av det du hjälpte mig med. Och tack för kramarna... du är en av få personer som gett mig en kram sen det som hände. Det blev ett ljust minne av det hela, och jag är glad för att du sa att vi skulle lägga henne på täcket....
TACK.